piraya

Jag hade inte haft så mycket inspiration till att skriva på bloggen idag. Men det var planerat att jag skulle skriva om min helg här med flickorna som var och hälsade på och berätta hur otroligt kul vi har haft i helgen. Men jag förstod att något var på gång därav min dåliga blogginspiration. Förstod när jag fick ett samtal från min bror förut. En vän till familjen mördades igår. Jag visste inte omjag skulle gråta, skrika få panik eller ångest. Det blev bara ett blankt chock. Jag har inte gråtit men jag har berörts. På att en människa i min omgivning har berövats på sitt liv. En ung man på 33 år med en son en familj och vänner. De kommer aldrig mer att få se denna människa. Inte jag heller. Jag kommer aldrig mer se hans ansikte eller höra hans röst. Han var inte nära till mig, mer till min mamma. Och hans mamma känner jag mycket bra. Och jag tycker så hemskt synd om henne. Det är då man tänker på vilken sjuk värld vi lever i. Att någon annan ska kunna bestämma när ens liv tar slut. För så var de. Mördarna hade kunnat valt att inte hugga honom i ryggen. Men de valde att göra det.. JAg hoppas att de får de straff som de förtjänar...


Må Gud uppe i himmelen ta emot en till ängel.. En fin människa vi nu har förlorat..Vila i frid..

R.I.P M .